Rapport från SM

Sara Dahlstedts rapport från SM.

Barbro Wiktorsson och jag (Sara Dahlstedt) vann DM i damdubbel i höstas och kvalificerade oss då till SM i damdubbel. Den här helgen (18-20 mars) var det äntligen dags och vi tog tåget ner till Lund efter jobbet på torsdagen. Vi kom fram kl tolv på natten och tog en taxi till hotellet där vi slocknade snabbt. Som tur var startade inte vår match förrän klockan ett på fredagen så vi kunde i lugn och ro njuta av hotellfrukosten och vi laddade på samma sätt som Anton Källberg, med en våffla.

Det här var mitt första SM och jag kände nervositeten komma redan på tåget ner och det blev inte bättre ju närmare ett vi kom. SM spelades i Eslöv i en väldigt fin hall och vi gick ner till b-hallen för att värma upp. Jag fick avbryta för att möta upp min familj som hade åkt dit för att heja på. Det kändes bättre när de kom och det fungerade bra på uppvärmningen så det kändes ändå helt okej när det väl var dags att gå in i a-hallen och gå bort till bordet. Min 10-åriga lillebror Simon tog på sig min klubbjacka och slog sig ner på stolen vid hörnet på hagen som var reserverad för coachen. Jag kan nästan lova att han var yngsta coachen den här helgen.

Barbro som har spelat ca 25 SM och tagit 4 guldmedaljer i singel, 2 i damdubbel och 2 i mixeddubbel visade ingen nervositet alls. Vi hade blivit lottade att möta två tjejer från Kättismåla och det visade sig att den ena spelade med långnabb och den andra med kortnabb (gummin med små piggar som gör att bland annat skruven och bollbanan blir annorlunda mot vanliga gummin). När vi väl började spela släppte min nervositet och vi taggade till. Första setet vann vi med knapp marginal men set två hade vi ingen chans. Långnabbet gjorde att spelet inte alls blev som vi ville. Tredje set vann vi och efter halva fjärde setet hade gått hittade vi en spelstil som fungerade mot långnabbet. Vi hade matchboll i fjärde setet men förlorade det till sist. Sista set var jämnt och vi hade matchbollar men till sist fick vi se oss besegrade med 12-10. Det kändes otroligt tungt att vara så nära att gå vidare men inte räcka hela vägen fram. Det fanns några bollar som vi tänkte att där hade vi kunnat göra annorlunda men det är lätt att vara efterklok. Vi spelade trots allt bra och gav dem en riktig match.

Trots förlusten är jag nöjd med vår insats och vi spelade bra. Resten av tiden kollade vi på när de andra spelade och umgicks med resten av pingis Sverige.